Att räkna kramar

Igår påminde min kära Louise mig om Arlas baksida på mjölkpaketet kanske ett par år sedan. Där skrev de att man behöver minst 4 kramar om dagen för att överleva, 8 för att må bra och 12 för att växa som människa. Jag minns också att när jag läste det tyckte jag att det verkade väldigt mysigt, men jag var inte så säker på att jag faktiskt kom upp i de där siffrorna varje dag. Särskilt inte 12. Men som resultat till den påminnelsen blev det så att jag tänkte lite extra på mina kramar idag, och faktiskt räknade dem.

[På skolan, passar min nya bakgrund toppen, tjoho]

Franska hörförståelse imorse, ensam om full pott och allt var bra. Sedan berättade läraren att övningen var menad för högstadiet, den belåtna känslan mattades liksom av. Men jag kan väl vara glad för det ändå. Engelskan senare på dagen innebar också prov, men det var nästan lite skrattretand. 10 minuter och visst, jag kan verklugen inte garantera 100% rätt, menar bara att det var ganska löjligt för gymnasiet liksom. Menmen.

Efter sista lektionen var jag redan uppe en bra bit över 12, min dagliga kvot av kramar. Dock fortsatte antalet växa tills jag var uppe någonstans över 22 innan styrelsemötet, 29 när jag cyklade ifrån skolan.

En hamburgare och en ishall senare låg antalet på 35. Trettiofem kramar och lyckan över att vara tillbaks i ishallen jag inte har satt min fot i sedan jag klev av den där isbanan två och ett halvt år sedan. Ni skulle bara veta vad jag saknar allt det här, hur fint men annorlunda det är inne på Behrn Arena efter renovationen och hur glad och förväntansfull jag är att kanske kunna kliva på den där isen snart igen.

Jag blev nämligen informerad om att det finn en såkallad Light-träning nu - allt fler droppar av när de ska börja gymnasiet, 10 timmar i veckan och 800+ i månaden håller inte riktigt när skolan spelar en större och större roll. Men 2 timmar, 200 kronor. Det är verkligen det jag vill, men för att få igenom det behöver jag lägga undan kören för ett tag. Seems legit. Nu ska jag bara börja smyga in samtalsämnet hemma, så får vi se vart de landar. *Hoppas*

Hemma. Kram från mamma. Trettiosex.

Det är fantastiskt vilken mysig dag det här var, när man tänker så. Jag har inte bara vuxit som människa, jag borde ha blivit ungefär tre gånger så stor, av bara den här dagen. Då är det fantastiskt hur många mysiga dagar jag måste ha glömt bort i all självklarhet i kramarna, jag har ju verkligen aldrig förut tänkt på att det kan komma upp i de här siffrorna ens. Helt galet, helt fantastiskt.

Puss